Vet ingenting längre.. Vet inte vad jag vill med och Johan..
Kan inte tänka men heller inte sluta tänka på oss.

Ibland känns det som om jag vill flytta,skaffa egen lägenhet,ett eget liv och börja om på ny kula igen.
Men andra gånger känns det som om jag bara vill gå tillbaka till honom och stanna där för all framtid!

Varför ska det vara så himla svårt att bestämma sig? Men jag är nog glad ändå att det inte är något lätt beslut.
Har bosatt mig hos Patrik sedan i Måndags så får se hur länge han står ut med översvämmningarna i lägenheter och mig i över huvudtaget.
Helen har erbjudit en sovplats i huset men det kommer nog bara kännas konstigt.. Är ju ändå Johans mor.

Har aldrig haft någon större beslutsångest än den som besitter mitt huvud nu..
Kan ingen annan bestämma åt mig?!