Blandad kompott!
Idag har varit en rätt så bra dag,började med att jag o Patrik fick skjuts av hans mor ut till Gustafs för att hämta röda faran! =)
Den startade så vi begav oss till stallet.. Bromsarna var dock inte på min sida utan när jag bromsade så skakade heeela bilen och ett tag trodde jag allvarligt att ratten skulle hoppa av! Men det gick bra ändå och nu står den i medväga i väntan på besiktning på tisdag!
Gud så vi har fått skrubba säten och övrig inredning men kan lova att det blev en helt annan bil inuti!
Följde sedan med till lekland då Patrik skulle hjälpa Johan att städa.. Det var inte alls kul.. Var så arg och frustrerad så allt kom ut i tårar! Sandra kikade förbi också att talade om att hon kunde jobba nästa söndag!
Tycker bara det är så himla konstigt av honom att nu när jag lämnat honom då kan man minsann umgås med sina vänner/mina vänner.. Men när jag fanns där i väntan på ett bättre förhållande så var allt och alla bara luft..
Förstår mig inte på honom!
Nu kommer det...
Ångesten,hatet mot mig själv,ångern,saknaden,besluten.
Nu börjar alla minnen att smyga tillbaka.. Tiden tillsammans..
Allt vi gjort,allt vi sagt..
Och det hjälper inte att du ljuger mitt i ansiktet på mig.. Vi skulle ju fortfarande vara vänner,menar inte att vi ska umgås hela tiden nu i början men vill ju fortfarande kunna träffa dig som en vanlig männsika.. Vi har ändå levt med varandra i snart sex år och ingen känner mig bättre än du!
Fan nu bölar jag igen!! Fattar inte att det fortfarande finns tårar kvar.. Vet inte om jag ångrar mig.. Eller jo det gör jag väl men vill ändå att det ska vara så som det är nu på sätt och vis.. Har försökt få det bättre så många gånger men det har alltid gått tillbaka till det som var innan..
Jag sitter och funderar på hur jag kommer att må sen när jag är tvungen att vara ensam hela dagarna i min egna lägenhet utan någon som sover brevid.. Det längsta vi varit ifrån varandra var i sommras när jag var ner till familjen i Tierp för att hälsa på syrran då blev jag där i nästan två veckor.. Tänker på det nu.. Jag saknar att sakna dig..
Alla säger att det kan vara just det här vi behöver men jag vet inte.. Om jag vill ha dig tillbaka finns du där då?
Och hur länge kommer det att ta.
Vissa stunder vill jag bara komma hem och säga förlåt,andra stunder vill jag inte..
Jag är en sådan hemsk människa men jag får inte gå och vara deprimerad mera nu.. Har varit det så himla mycket så då går jag under.
Är så mycket jag förlorat nu den senaste veckan.. Dig,jobbet,lägenhet,pengar,självförtroende,glädje,vilja och framförallt Abbey.. Det var svårt att lägga ut henne på annons men jag har inget annat val.. Stallhyran ska snart betalas igen men finns inge pengar till det.
VARFÖR SKA PENGAR STYRA ALLT?! FÖRBANNADE JÄVLA PAPPERSLAPPAR! DRA ÅT HELVETE MED PENGAR DET GÖR EN BARA LEDSEN!!!
Johan.. Hoppas att du vet att jag fortfarande tycker om dig.
Du gjorde mig hel igen,du räddade mig från att ta mitt liv.. Du tog mig upp ur det svarta hålet som jag levde i men som jag nu vill tillbaka till.. Ingen av oss kan sudda ut vårat liv tillsammans. Och jag hoppas att vi en dag kommer att kunna ses utan att det gör ont,jag tvivlar, men jag hoppas.
Kommer alltid att minnas dig,allt du gjort för mig och jag är så tacksam och hoppas att du en dag kan förlåta mig.
Jag är ett svin,jag vet men jag vill inte förlora dig föralltid.
Hur fan kan man gråta så här mycket fortfarande?! Det var mitt beslut.. Nu fattas det väl bara att någon går och dör,då försvinner jag med..
//Elin
På bättringsvägen
Speciellt när även han verkar som om det vore det bästa för oss,dock vet jag inte om det bara är en mask..
Men det kommer något bra ut av allt det dåliga. Som te.x att jag och Maya har blivit sams igen. Har verkligen saknat henne och hon har alltid varit den som jag kunnat berätta allt och inget för och hon har lyssnat och förstått.
Om allt detta hade hänt för ca 2 år sedan, att jag och Johan separerade och att jag hade behövt leasa ut/sälja Abbey hade jag aldrig kommit på fötter igen. Men nu är jag stark tack vare Johan och hans underbara familj! Och jag vet att dem finns för mig och att jag och Johan fortfarande kommer att vara vänner,känns bäst av allt.
Händer så mycket i mitt liv nu och vill nästan säga att inget utav det är bra.
Förutom att jag har världens bästa vänner som låter mig bo,gråta och prata precis när jag vill!
Har gråtit en hel del men har inte velat sitta här hos Patrik och gråta floder... Vill ändå att det ska verka som om jag gjort ett bra beslut men ändå känns det så tomt..
Tänker mycket på framtiden,vad som händer,vart jag ska bo och om jag någonsin kommer att hitta den *rätta* igen..
Vi har ändå levt med varandra i snart sex år och ja visst gick allt så fort med att jag flyttade till honom osv men jag har inte ångrat en sekund av mitt liv med Johan,för det mesta så har det varit bra!
Och jag kommer aldrig att förtränga tiden/livet vi levt tillsammans på gott och ont.
Väntar på en kallelse till socialen i Borlänge och hoppas att dem kan hjälpa mig.
Det kommer kännas extremt tungt att leva själv i en egen lägenhet men kanske just det jag behöver.
Sen får vi väl hoppas på det bästa!
Överlever gör jag men ibland vill jag bara lägga mig ner och dö!
Tack alla som stöttar och förstår!
Älskar er!<3
Ja eller nej?
Kan inte tänka men heller inte sluta tänka på oss.
Ibland känns det som om jag vill flytta,skaffa egen lägenhet,ett eget liv och börja om på ny kula igen.
Men andra gånger känns det som om jag bara vill gå tillbaka till honom och stanna där för all framtid!
Varför ska det vara så himla svårt att bestämma sig? Men jag är nog glad ändå att det inte är något lätt beslut.
Har bosatt mig hos Patrik sedan i Måndags så får se hur länge han står ut med översvämmningarna i lägenheter och mig i över huvudtaget.
Helen har erbjudit en sovplats i huset men det kommer nog bara kännas konstigt.. Är ju ändå Johans mor.
Har aldrig haft någon större beslutsångest än den som besitter mitt huvud nu..
Kan ingen annan bestämma åt mig?!
...Tveksamt...Ångest...Deppig...Trött...
Jag fuktar mina läppar i ditt vattenfall av andetag
Finns ingen början,inget slut
Jag sluter mina ögon,förrenas i vår solnedgång i oändlighet
Jag fuktar mina läppar i ditt vattenfall av andetag,stanna kvar
Himlen faller högt mot din nakna hud
Himlen faller högt,världen suddas ut finns ingen början inget slut
Mötte upp Patrik igår när han klev av bussen vid stationen,snacka om att ha supit på vägen hem! Han var skapligt full men inte odräglig iaf!
Blev att sitta hemma hos honom ett tag sen gick jag och mötte Emma när han skulle ner på stan för att träffa lite folk från kryssningen!
Sen när jag och Emma stod och pratade kom den en bil i hög fart rakt emot mig..
Jag höll på kissa på mig av rädsla för jag trodde att nu blir jag överkörd.. Men det var bara Johan =)
Vi åkte till mc donalds och åt och sen hem och sov.
Somnade hur fort som helst.. Hör inte till vanligheten kan jag lova..
Lyssnar på musik nu därav texten i början,älskar den låten!!!
Ska iväg och jobba men först hämta mat åt alla! :)
Blir ensam Torsdag-Fredag då johan åker till Sundsvall igen..
Men ska nog gå bra ändå ;)
Jag förstår inget nu..
Har sådan beslutsångest..
Ont i magen,konstiga tankar i mitt huvud..
Och Patrik är och gottar sig på kryssningen! Fick en bild där han står med en stoooor öl i baren!
Jag vill också åka!!!
Önskar att jag redan fyllt 23 så man fick följa! Bara släppa allt skit här hemma och bara ha roligt bland folk man inte känner..
Har varit hemma hela dagen idag och städat.. Men så fort jag tagit en paus har allt kommit.. Mår så fruktansvärt psykiskt dåligt just nu bara över en natt eller två.. Vet inte vad det är.. Kan ju bero på att jag och Johan bråkade igår och han sa saker som han kanske inte menade?
Grattis på namnsdagen pappa saknar dig varje dag!
Tackar gud för mina vänner!
Varför??!!
Känns som om jag är luft här hemma ända tills Johan fick sitt nya jobb...
Jag får inte umgås med mina vänner när jag vill?! Vad är det för skitsnack?!
Jag blir så himla less!
Är så arg och ledsen nu så jag skakar!!!
Sitter och tjuter som ett barn som slagit upp skallen!!
Isnart tre års tid har han umgåtts mer med sin jävla dator än med mig!!
Han ringer mig var femte minut när jag är hos någon annan än hemma och frågar skit saker.. Bara för att få veta EXAKT vad jag gör och vem jag är med och hur, och varför!!
FÅR MAN INTE HA NÅGOT PRIVAT LIV I ETT FÖRHÅLLANDE ELLER??
OCH VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA VIKTIGT ATT UMGÅS MED MIG NU?! NÄR HAN KNAPPT BRYTT SIG PÅ ÖVER TRE ÅR?! SVARA SNÄLLA NÅGON SOM HAR EN VETTIG FÖRKLARING?!!!!
JAG GILLAR INTE DITT KONTROLLBEHOV INSTALLERA EN KAMERA PÅ MIG DÅ OM DU ÄR SÅ OROLIG!!!
Aldrig kan han tänka på att han kanske skulle ha brytt sig mer i mig?! Jag gillar att umgås med mina vänner och jag kommer att fortsätta med det!!!
Spelar ingen roll om jag är med en kill eller tjejkompis lik förbannat så finns det där kontroll behovet!!!
JAG BLIR SÅ FRUSTRERAD!!! ENA STUNDEN ÄR ALLT JÄTTEBRA SEN TROR HAN ALLT OCH INGET OM MIG BARA MINUTER SENARE!?!?!
Måste man vara med varandra 24/7?!
Tack Patrik för musiken så jag nu har något bra att lyssna på!!!
Lill lördag igår.
Var till systemet och köpte fem Kung och tio Pripps till Patrik sen for vi hem en vända och började göra oss i ordning.. Sen gick jag till Emma medans hon gjorde en smörgås och tog med popcorn sedan gick vi till Patrik..
Väl där började vi dricka..
Ölen tog lika fort som blixten slår ner ungefär..
Blev lite väl på där ett tag men sedan lugnade det ner sig..
Kl tolv kom Emmas kompis dit och vid ett tiden gick vi ner på krogen..
Innan vi gick hem (Jag o Patrik gick hem tidigare än Emma) ringde jag Johan och sa att jag var påväg hem men bara det att jag hamnade uppe hos Patrik igen för att lyssna på mer musik..
En timme senare efter att Johan ringt både mig och Patrik men ingen av oss hade hört mobilerna så är han väldigt uppriven och har redan skickat ut två polisbilar efter mig.. Därav polisen sett någon som liknat mig som gått med två killar och någon tjej mot Bullermyren.. Så han letar och letar och sen när han får tag i mig typ skriker han åt mig att komma ner!!!
Han var INTE glad.. Och jag minns inte om jag sa åt honom att jag skulle till Patrik eller inte.. Så har en liiiten minneslucka från gårdagen..
Måste vara den mest efterlysta bruden i Borlänge för det är inte bara denna gång som han ringt och lyst mig.. En gång var det när jag var i stallet och mobilen hade slagit av sig pga jag ej hade batteri så han ringde polis och sjukhus med mera..
Men jag tycker att det är bättre att han bryr sig för mycket än för lite.. Så länge det inte börjar bli som om han vore min farsa..
Men jag älskar min Johan över allt annat som finns på jorden är så lycklig över att han finns i mitt liv!
Tack Emma och Patrik för en rolig kväll igår!
Älskar er!
Det var precis detta jag behövde!
Speciellt efter *utskällningen* i telefonen igår.. Vilket jag inte kan göra NÅGOT åt alls.. För trolla kan jag fan inte göra även om jag skulle vilja ibland..
'
Och sen vill jag ha sånna där glasögon som dom har i Matrix? som raderas minnet ;)
