Idag vaknade jag kl tolv.. Eller igentligen runt elva tiden men snoozade mig fram till tolv. Sedan gick jag med Lotta till lekland.
Hittade en mp3 spelare hemma så laddade den först!
Johan har precis åkt i väg till Rätt Pris för att handla ett underställ så han slipper gnälla så mycket över att han fryser och har det som ursäkt att han inte kan följa med ut och gå.
'
Så nu hoppas jag på att det upphör för nu har inget att klaga över!
Patrik ska komma hit och fylla på växellåds olja samt hjälpa mig ute i stallet sen!

Idag hoppas jag att det blir en dag utan gnäll och bråk mellan mig och Johan för vi har bråkat ganska mycket på sista tiden och förra gången det var så så gjorde han slut. Men var tillbaka i lägenheten dagen efter sov hos pappa den natten helt förkrossad och åt ingenting.. Pappa var på sjukhuset då.. Sen kom han hem dagen efter..
Jag saknar pappa så oerhört mycket.. Bara tanken av att han aldrig mera kommer att ringa mig eller att jag aldrig mera kommer att kunna åka till säter och hälsa på honom och dricka kaffe och titta på travet gör mig helt förstörd..

Den 2 Mars har det gått ett år.. Den dagen vill jag hitta på något med mina närmsta vänner annars kommer jag gråta mig igenom hela dagen!
Har förvarnat dem så hoppas att Emma hittar på något riktigt skoj!

Det går liksom aldrig över och jag har fortfarande svårt att tro att det är sant.. Att lillasyster ringe mig och sa att han var död,att jag sprang till henne och att en polis stod där och pratade om vad som hade hänt medans jag höll om henne,att vi ringde våra bröder och berättade.. Och att vi (lillasyster,mamma,Helen och jag) åkte till sjukhuset för att se våran döda far ligga där med ögonen och munnen öppna med blod som hade runnit ur näsan..
En hjärtinfarkt tog hans liv då han hade extremt dåligt hjärta i större del av hans liv så allt var igentligen bara en tidsfråga.. Det värsta var nog att det var på lillasysters födelsedag.. 16 år fyllde.. Det blev inget firande den dagen. Hon bestämde sig för att flytta sin födelsedag till den 3:e mars istället.. Vilket jag också hade gjort..

Pappa hade bott hos mig och Johan en månad ungefär när han bestämde sig för att åka ner till sina andra barn i tierp. Bodde då hos Daniel, min bror och Jessica,lillasyster bodde också där under en tid då.
När jag skulle säga hejdå till honom vid tåget fick jag en kram.. Kramen var mycket hårdare och längre än vad de brukar vara men inget jag tänkte på då.
Kanske han fick ett besked av läkaren på sjukhuset sist då han var inlagd att tiden snart var kommen.. Men han sa aldrig något..

Han älskade hästar och travet och följde alltid med mig när Abbey skulle starta..
Begravningen var hemsk.. Jag grät mest av alla och kan säga att den dagen pappa dog och på hans begravning är det mesta jag gråtit någonsin!!!
Nu först börjar jag kunna titta på bilder på honom men det skär ändå i mitt hjärta.. Skulle kunna göra vad som helst för att få honom att komma tillbaka..
Tittar alltid efter honom på stan.. Men vet att han aldrig kommer att dyka upp igen.

Första gången,efter begravningen, jag var till hans grav var när vi skulle unsätta honom.. Bröderna var där och en utav brödernas flickvän och son!
Jag gjorde allt för att hålla tillbaka mina tårar.. De frågade om jag ville bära urnan men jag sa nej på en gång..
Min äldsta bror Andreas tog den och hissade ner den i marken.. Sen slängde Daniel och Andreas ner lite pengar =)

Vi bestämde oss för att träffas hos Daniel efter åt och äta mat.. När de andra hade gått brast det och jag satt där på knä,strök urnan och bad honom vaka över Jessica först för att se till att hon hamnade på ett ställe där hon kunde få hjälp med sina drog och alkhol problem.. Idag är hon snart tre månader utan så han gjorde det bra pappa min.
Sen när han var klar med henne ville jag att han skulle vaka över oss andra för att hjälpa oss genom livet.

Jag har hans telefon nummer kvar på min gamla telefon och ibland brukar jag ringa bara hör att fråga hur det,kanske låter konstigt men det är sant.. Brukar även säga hej till honom när jag sitter ute på balkongen och röker..

Nästa gång jag åker till Tierp blir i slutet av denna månad och ska då till graven för att sätta nya blommor.

Nu tillbaka till jobbet och värma händerna för det är iskallt ute!

Vill bara säga att jag är extremt stolt över min lillasyster som tagit sig igenom allt skit hon hållt på med och lagt den tiden på hyllan!
Även min mamma är jag stolt över efter allt skit hon fått höra och gått igenom!
Älskar er!
Men mest av alla älskar jag såklart Johan fast vi har våra svåra och bråkiga stunder ibland men så är det i förhållanden! Man måste få spy ut sig på varanda ibland!

Hungrig som ett as är jag med.. Ska väl snart dricka min lunch som får lov att bli vanilj idag! Uscha fya bläa!!
//Elin!