Jaha då kom till slut vår förkyldningen.. Har ju väntat på att den ska bryta ut i snart två månader och trodde jag skulle bli jätte jätte sjuk!
Men som det är nu är jag bara snuvig och hostig dvs än så länge =)

Igår var jag och Paula iväg till Vikmanshyttan för att kika på ett Kallblodssto som jag skulle provrida. Hon var jättefin i mun,ben och rygg och trevlig att rida och ha att göra med i över huvud taget.
Men dock så hade hon aldrig blivit uteriden själv utan bara med sällskap och aldrig vistats i ett ridhus. Så det blev inget..
Sen på hemvägen kände jag ångest över ha kikat på en annan häst då jag fortfarande har Abbey och Eliza.

Abbey blir kvar som jag känner nu så hon kommer inte att säljas. Och jag ska ta mig igenom denna svacka jag har med att inte orka eller ha lust med travet mera!

Senare på kvällen efter att ha varit och tagit in hästarna så åkte jag och Patrik på cambridge mötet.
Det var ganska intressant och man fick en bra känsla av att vara där. Lite tips på hur man kunde göra för att få sopporna smaka bättre och mer information.
Lite längre fram så kommer vi att prata om hur man bibehåller vikten,tränar rätt,motionerar rätt och lite till!

Emma var inte med då hon var hemma med feber den stackaren!

Just nu sitter jag på jobbet helt ensam och övergiven för att Patrik drog nyss iväg till hans föräldrar.
Och jag hoppas att jag inte hör något ramla ner idag nu när jag är själv så alla spöken får hålla sig borta.
Jag och Patrik gick ut och gick tidigare idag vid tio tiden då han först skulle till försäkringskassan och sedan till socialen.
På försäkringskassan tog det hela 45 minuter innan det var patriks tur och på socialen gick det betydligt fortare,ringde johan och bad han hämta upp oss då både jag och Lotta frös så vi skakade. Det gjorde han och dum som jag var så lät jag honom åka hem och sova så att jag kunde stänga!!!

Sen hade jag faktiskt tänkt att jag skulle hinna ut och köra Abbet idag innan det blir mörkt men men jag får ta och longera henne istället!
Måste börja köra henne igen om hon ska ha någon chans att komma med i något lopp fram över och som både jag och Patrik tror så kommer denna sommar förhoppningsvis bli hennes bästa!

Så hon kan få börja starta i lopp med mera prispengar,det känns inte värt allt jobb och alla pengar man lägger ner om man bara ska starta i poänglopp där alla ev insprungna pengar försvinner på en gång!
Men det är mycket mitt fel jag måste ta tag i mig själv och börja träna henne så som jag gjorde förra året!

Förhoppningsvis så kommer någon hit och gör mig sällskap snart då jag VERKLIGEN måste gå på toaletten men kan inte för att det hela tiden kommer kunder!!!

Om Johan inte umgås med mig i kväll heller blir jag förbannad!
Känns ärligt talat som att jag bor med en kompis istället för fästman!
Om jag någon kväll skulle be honom att sluta spela och istället sitta med mig i soffan och titta på tv så sitter han max i 20 minuter och det är bara någon gång ibland! Sen när han väl kommer och sätter sig så måste vi ju kolla på det han tycker är bra men inte jag så han byter kanal och jag blir arg så jag säger åt honom att gå och sätta sig visd datorn igen!

Vet ärligt inte hur länge jag orkar med detta osociala förhållandet! Jag vill att man ska kunna sitta och mysa i soffan,sitta och hålla om varandra eller bara sitta och prata eller spela något spel som båda gillar!
Ut och gå eller vad som helst. Men oftast då jag är tillräckligt pigg för att ta en långpromenad så hittar han på ursäkter att han är trött,har känning eller ont i huvudet!

Detta kanske kommer som chock för alla men även för mig men jag kan helt ärligt tala om att jag vissa dagar inte ens vill åka hem och jag känner att jag inte trivs hemma med Johan..
Älskar Johan över allt annat på hela vida världen men att han bara sitter med mig 20 min då och då det räcker inte för mig!

Vi har dock bestämt att vi ska hitta på något roligt varje fredag och att fredagarna är våran dag!
Men jag vet inte om det kommer att hjälpa. Och jag kan heller inte hjälpa att jag går och är sur på honom hela tiden heller tillockmed när vi väl gör något.
Skönt att få skriva av sig men det känns som en undanflykt istället för att berätta som jag känner för honom.

Men skulle jag berätta allt detta för honom då kommer han bli jävligt sur och säga att det inte alls är såhär utan att vi hittar på saker hela tiden!!! Ska jag behöva hota med att flytta till Mamma om han inte skärper sig?
Det vill jag inte för jag har så underbar vänner här uppe samt att jag kommer ihåg hur förkrossad jag blev sist då Johan gjorde slut med mig..

Jag tror såhär att man måste ha en partner som lyssnar på en,stöttar en,frågar hur man mår och framförallt intresseras av en och umgås!
Johan är helt tvärtemot allt det där.
*Han lyssnar inte när jag berättar något,då han istället kan fråga samma fråga om det jag nyss berättat en miljon gånger känns det som!
*Han stöttar mig inte i det jag gör!
*Han frågar inte hur jag mår!
*Han verkar inte intressera sig så mycket i mig och min hobby
*Och han umgår inte med mig som jag skulle vilja att han gjorde!

Visst finns det brister i alla förhållanden och alla bråkar! Och bara för det jag skrivit nu så menar jag inte att Johan är sämsta killen i världen för det är han verkligen inte. Och menar heller inte att man måst umgås 24 timmar om dygnet men för honom räcker det med att man sover i samma säng,då tycker han att man umgåtts med varandra!
Jag behöver mer.. Jag behöver ha tillbaka den där Johan så som han var förut med allt gosegull och pussar och kramar varje dag och som alltid ville hitta på något..
Det sista jag vill är att lämna Johan och det har jag inte tänkt göra heller.. Absolut inte så nu får ni som läser(om det är någon som läser) inte tro att jag ska flytta långt härifrån men ibland skulle det kännas så bra att bara sticka härifrån och ge honom tid att fundera över allt. Men jag skulle komma tillbaka efter någon timme!
Jag är väl kanske dramatisk av mig nu men alla som känner mig och umgåtts med både mig och Johan förstår precis hur det är och vet också att det jag skriver är sant!
Jag menar,åtminstonde när man har folk på besök kan man väl slita sig från sin dator!

Som sagt så älskar jag Johan och är lycklig över att få vara hans,

men i mitt hjärta håller den starka lågan på att avta......